Facklor skulle vi vara, tända av Herrens hand, facklor i fest och vardag. Facklor flammar högt, lyser hett, brinner snabbt, ropar långt: klar eld är livet, bländande gnistor som dör när de födas, obändiga lågor som aldrig låter sig stängas inne.

Facklor skulle vi vara, vägvisare i stormen. Nordan söker blåsa ut men kan inte. Höstregnet försöker släcka men orkar inte. Grenljuset prålar i tunga kandelabrar. Fyrverkeriet speglar kokett sin gnistprakt i mörka vatten. Facklan glömmer sig själv för budskapet.

Gud behöver en vintergata av fackelmänniskor i de slocknande eldarnas natt.

Rinos kommentar: Gud vill att du och jag ska vara fackelmänniskor där vi går fram. Tänk vad ljust det kan bli när vi är många fackelmänniskor tillsammans som lyser i mörkret. En sak är att vi behöver böja våra huvuden i bön frö att våra facklor ska lysa på samma sätt som man måste böja ned en fackla för att den ska få förnyad lyskraft innan den falnar och slocknar.